För 41 veckor sedan började jag med min Prylutmaning. Att försöka byta bort det där köpta. Att göra själv. Och tänka till lite.
Utmaningen har påverkat mig enormt mycket mer än vad jag tänkt. Jag trodde att fokus skulle ligga på prylen jag skapade ny. Och visst är jag galet nöjd med allt jag "bytt ut" och alla nya vackra handgjorda prylar mitt hem nu är rikare av.
Men fokus har istället hamnat någon annanstans. På material, på natur och miljö. På vad vi människor håller på med.
Jag tar första tillfälle jag får till att sprida ordet. Ordet om material och hur de påverkar oss. Om små små ändringar som ger stora resultat för människan och miljön. Men det är så lätt att låta som en stor klyscha när man pratar om sådant.
Och folk vill inte alltid lyssna, eller jag tror snarare att folk inte orkar ändra sig. Folk orkar inte ändra sitt bekväma och snabba liv.
Klumpen i magen växer och växer.
Det är så många som känner samma som mig, jag vet att jag inte är ensam. Men jag känner mig ofta ensam med mina tankar. För tankarna är svåra att förklara, det är mer en känsla av att väldigt mycket börjar gå väldigt fel i vår värld. Jag är i hemlighet helt övertygad om att det kommer braka snart.
All stress/oro/ångest/prestation som liksom på något konstigt sätt blivit vardag för många ger inte ett hållbart liv (och då pratar jag om utseende, prylar, status, mat osv). Det måste komma till ett slut.
För precis som vi efter några år insåg att cigaretter inte var så där jätte nyttiga för vår kropp tror jag att det samma kommer hända med massor av produkter vi stoppar i oss/har på oss.
För att stilla mina tankar slutar jag att köpa. Sluta helt med att köpa kan jag inte, men jag försöker att inte köpa nytt. Jag tänker på hur det luktar där jag handlar. Har du gjort det någon gång? Om inte så gör det. Du kommer bli förvånad, för när man tänker på det blir man lätt äcklad av lukten, speciellt i mataffären.
Så nu ber jag er att ta några av mina tankar. Ge bort dem till någon annan om du inte vill ha dem. Bara vi hjälps åt.
♥
