Att forma en unge en jul

Snart är den här igen, den där julen. 

Högtiden då vi shoppar som galningar. Köper oss lycka. 

Och all mat. Jag blir mätt bara av tanken. 

 Skinkan hoppar vi nog över i år. 

Tänker att de flesta julklappar ska göras, inte köpas. 

Tänker att min son inte ska få så mycket.

Ingen totalt onödig present-adventskalender. Inte träna in ett beteende där små prylar fås varje dag utan något vidare djup. Visst, de kan vara spännande och mysigt att få öppna ett litet paket varje dag. Men onödigt. Tänkte annorlunda för några år sedan, när våra köpbeteende såg annorlunda ut. 

Tänker att spänningen ska få byggas upp varje dag istället. Tills den stora dagen. Då tomten kommer.

Julen firar jag inte för att jag är religiös, 

utan för att det är en tradition. Jag tror inte på tomten. 

Jag vill inte ha röda julgardiner. 

Ännu har jag inte samlat ihop en välfylld jullåda som står på vinden och väntar på julen, men jag jobbar på det. Jag köper bara secondhand. Och bara sånt som håller i år framöver.

Jag har ett barn som jag faktiskt kan forma så som jag väljer. Klart att han själv väljer när han blir några år äldre, 

men jag lägger grunden. Jag hoppas att han kommer tycka att julen/julafton är en dag hemma med familj.

Vi har tagit fram mina tomtar från när jag var liten. 

Dom har han fått nu. 

Den stora tomten ligger och sover brevid ungen.

De andra två bäddade jag ner.

Målet för i år är att göra så många julklappar jag kan själv och komplettera med loppat.

Hur tänker ni om julen och julklappar?