Prylutmaningen: Hell on earth. Typ.

Efter några dagars magsjuka vågade vi oss ut igen för att handla lite mat. Samtidigt tänkte vi svänga förbi en leksaksaffär för att köpa en "spårväxlare" till min unges brio-tågbana, vi har lekt mycket tåg de senaste dagarna.

Leksaksaffärer är något vi mycket sällan besöker. Dexter har nog bara varit med in i en leksaksaffär typ två gånger.

För att effektivisera handlings-utflykten åkte vi till en stormarknad där det finns massor av olika affärer, bl.a. en leksaksaffär.

Paniken jag kände efter att ha vandrat omkring en stund i gångarna, som var proppade med skit, var påtaglig. Allt där inne störde mig. Lukten av plast, det blåa leksakerna i en gång, de rosa i en annan. Priserna som var överjävliga när man ser på produkten man får och framförallt alla barn och föräldrar som betedde sig som om det var paradiset på jorden.

Hur kan/vill man ha med sina ungar i den miljön? Varför vill man fostra sina barn rakt in i konsumtions-hetsen när de är så små? Hur kan man inte låta bli att reflektera över vad det är för skit man köper? Och vad den skiten är gjort av?

Vi hittade inte det vi letade efter och smet iväg illa kvickt.

Ni som läser här vet ju att jag förespråkar att man ska göra själv och att det är ett bra sätt att komma undan hysterin.
Samtidigt förstår ju jag självklart att alla inte kan göra själv. Men, en sak som alla kan göra är att tänka efter. Behöver mitt barn ha tusen leksaker. Måste mitt barn ha tusen val redan vid ung ålder? Måste allt (det mesta) vara i plast? Hur utvecklas mitt barn av den här leksaken? Har leksaken ett syfte?

Och även fast man inte kan göra själv finns det massor av saker som är enkla att göra själv.